Iris Johanssons självbiografiska skildring om hur är det att leva med autism, om sin inre värld och om kommunikationsproblem. Iris växte upp på 1940- och 50-talet i en storfamilj med en förstående pappa. Som vuxen beskriver hon nu sitt funktionshinder utifrån en mängd händelser, reaktioner och tankar som ger en mångfacetterad bild av autism.