Raija sluter ögonen och ser framför sig en karg och brant kust. Det är inte Ryssland, inte Arkhangelsk. De skrämmande bilderna kommer oftare nu, också i drömmarna, och Raija vet att de hör ihop med verkligheten. Hon ser barn. Och män hon har känt. Hon öppnar ögonen och ser ut mot Kvitsjön, ryser och kan inte skaka av sig den onda föraningen hon känner. Då ser hon skutorna komma in och hon vet att något ska ske. Del 33., föregående del Sommarlandets skuggor.